|
Parningar
Ina är parad 4/3-10 med Häggingåsens Izor.
Inavelsgrad på 5 generationer: 1,2 %
Izor är en ung lovande hanhund, har startat på ett jaktprov
med 69 p som resultat.
Starkt sök med långa förföljanden, inga drevanlag.
Patella ua, HD ua, full tandstatus.
Kullsyskon jagar också bra och har tagit pris på jaktprov tidigt.
Uppdatering 1/5-10
Av allt att döma går Ina tom, misslyckad parning!
Se nedan, avelspolicy inom SSF.
Avel
Målsättning
Fortsätta med att undvika nära släktskapsavel och fortsätta i den utstakade banan med att bredda avelsbasen.
Arbeta för att undvika matadoravel.
Undvika att para för unga tikar.
Tillvägagångssätt
Använda beräkning av inavelsgraden vid parningskombinationer och hålla den så låg som möjligt. Att arbeta för att undvika matadoravel genom att införa ett registreringstak för avkommor i enlighet med SKKs riktlinjer för hanhundsanvändning.
Ej para tik yngre än att den uppnått 2 års ålder vid valpning.
Det innebär parning tidigast 63 dagar innan tik uppnått 2 års ålder.
Allmänt
Hälsa
Sjukdomar defekter som belastar rasen är Epilepsi, Patella luxation och avsaknad av premolarer.
Epilepsi
Epileptiska anfall är kortvariga och plötsligt insättande onormala urladdningar i hjärnan.
Med epilepsi menas en sjukdom som kännetecknas av återkommande epileptiska anfall.
Anfallen kan yttra sig som kramper i hela eller bara vissa delar av kroppen och olika grad av förändrat medvetande samt som olika beteenderubbningar.
Epilepsi finns som: Primär eller så kallat idiopatisk. Har okänt ursprung, hittar ingen orsak till
anfallen. Anses ha ärftlig bakgrund.
Sekundär epilepsi: Sekundärt till andra sjukdomar t.ex. lever eller njursjukdom,
förgiftningar, tumörer, hjärt- och lungsjukdom, trauma etc.
Sjukdomen uppmärksammades på allvar på1990 talet.
En inventering igångsattes med en enkät tillsammans med kartläggning av andra förekommande anomalier. Hundägare rapporterade kända fall.
Analyser av stamtavlorna visar på att sjukdomen har stor spridning i rasen, vilket även har bekräftats av en databearbetning på bekräftade sjukdomsfall i rasens hemland, vilket är våra hundars ursprung.
Analysen visade att anlagen hade en ärftlig bakgrund och kunde spåras till hundar som användes i avel strax efter rasens godkännande.
Målsättning
Att minimera mörkertalet av sjuka hundar.
Att utreda arvsgången.
Att minska förekomsten i rasen.
Tillvägagångssätt
Att genom information öka kunskapen om sjukdomen och vikten av att rapportera den. Att arbeta för ett ökat rapporteringssamarbete med Norge och Finland.
Att följa pågående forskning i Finland där ett projekt pågår med hjälp av genetiker för att utröna arvsgången.
Att sprida SSF:s gällande avelsrekommendationer avseende sjukdomen.
Att vid avelsrådgivning bedöma riskfaktorer för individer och parningskombinationer samt ta hänsyn till resultat från eventuella tidigare parningar, samt utifrån detta göra ett urval och föreslå täckhundar eller avråda från parning.
Att arbeta för att med genteknik göra urval och bedömning för avelsarbetet.
Patellaluxation
Patellaluxation innebär att knäskålen (patella) kan förflyttas från sin normala position antingen utåt (lateral luxation) eller inåt (medial luxation). Det senare är det mest vanliga.Anomalin har en komplex bakgrund. Exempel på orsaker är: utplaning av knäskålens och/eller knäledens ledyta, utplaning av lårbenets rullkammar och/eller eftergift i knäledens ledband, ledkapsel och omkringliggande muskulatur. Förändringen kan även orsakas av felaktig vinkel mellan lårben och lårbenshals och/eller av onormal riktning på lårbensaxeln.
Många hundar med patellaluxation är symptomfria men felet kan konstateras genom palpatorisk undersökning av knäleden (Veterinären utför en klinisk undersökning genom att bedöma luxerbarheten genom att för hand provocera en förskjutning av knäskålen i sidled med bakbenet ställt i ett för undersökningen angivet läge). I gravare fall uppträder återkommande eller konstant hälta.Om knäskålen är permanent luxerad får hunden en typisk, knäande gång. För finsk spets registreras patellastatus i SKK: s centrala register.
De kliniska fynden graderas därvid på en skala från 0 till 3:
0: Normal
Grad 1. Patella kan luxeras manuellt men återgår spontant till normalt läge.
Grad 2. Patella kan lätt luxeras antingen manuellt eller spontant och kan förbli luxerad.
Grad 3. Patella är permanent luxerad.
Goda genetiska studier saknas, men det faktum att frekvensen varierar kraftigt mellan olika raser och mellan olika familjer är indikationer på att sjukdomen är ärftlig. Enkelt autosomal recessiv arvsgång har föreslagits men en vanligen accepterad uppfattning är att arvsgången är polygen.
Procentuellt visar värdena på låga nivåer med sjuka individer.
Men mörkertalet är alltför stort eftersom ett för litet antal undersöks. Och det är känt att rapporteringen av undersökningsresultaten till SKK många gånger är bristfällig.
Ovanstående tabell visar också på att en alltför stor del av föräldradjuren inte undersökts. Fortfarande år 2007 är endast 50 % av kullarna efter föräldrar där båda är undersökta med patella UA.
Målsättning
Att minimera mörkertalet av sjuka hundar.
Att minska förekomsten i rasen.
Tillvägagångssätt
Att enbart avla på friska individer
Att arbeta för att endast avkommor får registreras där båda föräldradjuren är undersökta och friska
Att genom information öka kunskapen om sjukdomen och vikten av att rapportera den.
Att arbeta för ett ökat rapporteringssamarbete med Norge och Finland.
Att vid avelsrådgivning bedöma risker för parningskombinationer och ta hänsyn till resultat från eventuella tidigare parningar, samt utifrån detta göra ett urval och föreslå täckhundar eller avråda från parning.
Att sprida SSF:s gällande avelsrekommendationer avseende sjukdomen.
Tänder
Avsaknad av tänder, främst premolarer förekommer i rasen.
Målsättning
Att minska förekomsten i rasen.
Tillvägagångssätt
Att ej använda individer till avel som saknar mer än fyra tänder.
Att genom information öka kunskapen om defekten och vikten av att rapportera den.
Att arbeta för ett ökat rapporteringssamarbete med Norge och Finland.
Att sprida SSF:s regler gällande avelsrekommendationer avseende defekten.
Ögon
Problem med ögon har uppmärksammats i rasens hemland och där har man också infört krav på undersökning som ingår i ett bekämpningsprogram.
I och med att det finns ett behov av och att det redan förekommer ett avelsutbyte länderna emellan, är det av hög angelägenhetsgrad att frågan aktualiseras även i Sverige.
Målsättning
Att kartlägga förekomsten i rasen.
Att hindra en eventuell spridning av defekten.
Tillvägagångssätt
Att anordna undersökningstillfällen t.ex. vid utställningar och tillsammans med andra rasklubbar.
Att endast använda undersökta och friska hundar i aveln.
Att utreda behovet och möjligheten att införa ett bekämpningsprogram för ögonsjukdomar.
Övriga sjukdomar, defekter
Övriga sjukdomar/defekter som förekommer i de flesta hundraser förekommer inom rasen i ringa omfattning. Dessa skall dokumenteras när de rapporteras in för att vi framgent skall kunna finna en gemensamma nämnare.
Målsättning
Att bevaka förekomsten bevakas.
Att arbeta för att förhindra ytterligare spridning av dessa.
Funktion / Jaktliga egenskaper
Det verktyg som finns tillgängligt för att mäta rasens jaktliga egenskaper är jaktprovsverksamheten. Finnspetsägarnas vilja att starta sina hundar på prov är långt ifrån så god som det vore önskvärt för att kunna få ett tillräckligt stort material att värdera rasens jaktegenskaper på ett tillförlitligt sätt.
Enligt tidigare beräkningar så kommer endast ca 12 % av årskullarna till jaktprovsstart.
Antalet jaktprovsmeriterade hanhundar har under dom senaste åren minskat, vilket inte är bra för avelsarbetet. Det kan resultera i att avelsbasen med meriterade hanhundar blir för litet ur genetiskt perspektiv. I så fall kommer man att vara tvungen att även använda hanar med andra typer av referenser än den jaktliga förmågan i avelsarbetet.
Målsättning
Att öka antalet provmeriterade föräldrar speciellt på hanhundssidan.
Att verka för att fler startar sina hundar på prov.
Tillvägagångssätt
Att öka förståelsen av vikten att provmeritera sina hundar, för att kunna utveckla rasen jaktligt.
Exteriören
Avelsarbetets målsättning är att få fram så friska jakt och exteriört funktionsdugliga jakthundar som möjligt.
Exteriöra förutsättningar är galopptypens krav på kvadratiskhet, och för funktionen krävs en torr och stram byggnad.
Idealstorleken för hanhund är 47 cm och vikt 11 – 13 kg i jaktkondition
Motsvarande för tik är 42 cm och 8 – 9 kg
Den finska spetsen har hanterats av jaktintresserade människor och därav har det inte heller uppstått problem med någon uppdelning i utställnings och jaktlinjer.
Den finska spetsen är synnerligen stabil och homogen.
För framtiden är det viktigaste att bevara en frisk och tillräckligt lätt byggnad.
Primärt gäller att fästa uppmärksamhet på att bevara färgen, huvudets form och svansens hållning rastypiska.
Mentaliteten
Mentaliteten varierar men är inget stort problem.
Raskaraktär: Livlig, energisk, modig, envis och uthållig. Den kan vara litet reserverad mot främmande människor, men den får inte vara arg.
Förklaring: Finsk spets har egenartad karaktär och är bara trogen sin husse och familjen.Den är mycket klok. Den är känslig för aga och kan ta illa upp för tid och evighet. Den glömmer sällan en oförrätt. Dess skall och alarmtröskel är låg.
Till mentalitetens specifika drag att tillägga är måttligt utvecklad vaktinstinkt.
En stor del av finnspetsarna accepterar inte att en obekant närmar sig husses tillhörigheter, bil och gård när husse inte är hemma utan varnar med skall och uppträdande den som närmar sig.
Finnspetsen mentalitet motsvarar idag mycket väl rasbeskrivningen.
Hos hanhundarna förekommer i viss mån reservation och hotfullhet.
Vekhet är i alla fall ovanligt.
Hos tikarna förekommer blyghet och till och med rädsla för obekanta människor och omgivningar.
Ofta beror det på att hunden inte är van vid förhållanden utanför hemmet och familjen.
Mentaliteten har utvecklats förvånansvärt snabbt till öppnare och mer socialt riktning.
Problem med uppvisning på utställningar beror oftast på att många ägare inte har tränat sin hund i att domaren vill titta den i munnen och känna på kroppen. Vid mätning kan det resultera till att där hunden vill lägga sig eller krypa undan.
Sammanfattning
Funktion
Slutsats: Den Finska spetsen är idag en tålig och stark jakthund som oftast uppfyller de krav på jaktförmåga som ställs. Målet är att ytterligare öka jämnheten. Inriktningen är att till avel endast använda jaktprovsmeriterade hundar och tikar.
Genetisk variation
Slutsats: Den genetiska variationen är relativt god. Den överanvändning som förekommer av vissa avelsdjur är ett hinder i avelsarbetet. Ett stort antal barnbarn efter några hundar har också en negativ inverkan på den genetiska variationen.Barnbarnens inverkan på släktskapet inom rasen har historiskt sett inte tillräckligt belysts tidigare.
Importer av obesläktade individer bidrar till en viss variation, men det är angeläget att hälsostatusen är god vid dessa importer.
Målet är att utnyttja den befintliga avelsbasen betydligt bättre. Inriktningen är att förhindra överanvändning av enskilda individer med den påverkan detta har på barnbarnen.
Det är viktigt med ett utökat samarbete med våra nordiska grannar med utbyte av information om avelsdjuren.
Hälsa
Den Finska spetsen är en relativt frisk hund i hundvärlden, men förekomsten av epilepsi patellaluxation och tandbortfall kräver avelsurval, ständig uppföljning och bevakning.
Målet är en så frisk hund som möjligt. Inriktningen är att bevaka alla defekter. En rapportering av alla allvarliga defekter eftersträvas till avelsansvariga.
Exteriöra avelsmål
För att en bättre exteriör standard skall erhållas bör särskild vikt läggas på:
Rätta proportioner, "kvadratisk" men inte för kort.
- Tydlig Könsprägel.
- Bett utan tandförluster.
- Välvinklad benstomme med vägvinnande rörelser.
- Torr och stram kroppsbyggnad men samtidigt muskulös.
- Svansen löst ringlad som helst slutar mitt på låret.
Inriktning för att nå målsättningarna
Arrangera exteriördomarkonferenser för att ytterligare öka kunskapen bland domare om rasstandard och dess tolkning samt kunskap om rasens exteriöra svagheter. För att vid utställning åtgärda uppkomna problem.
Arrangera jaktprovsdomarkonferenser för att ytterligare öka kunskapen bland domare om regelverk och dess tolkning samt fortsatt publicering av resultat från utställning och jaktprov för att möjliggöra uppföljning av tillståndet i rasen.
Kontinuerligt arbetande analysgrupper för att utvärdera redovisning från utställning och jaktprov.
Utveckling av rasstrategier som genom tydliga åtgärdsprogram tar fasta på de resultat som utvärdering av utställning och jaktprov identifierat.
Ordförklaringar
Autosomal nedärvning
Autosomal nedärvning drabbar lika oberoende på kön. Förändringen sitter inte i könskromosomen.
Polygen nedärvning (poly = många).
Polygen nedärvning innebär att många gener tillsammans ger en egenskap, i lägre eller högre grad.
Varje gen var för sig, ger en ganska liten eller ingen effekt alls, men som tillsammans ger stor effekt.
Man kan inte tala om anlagsbärare som vid recessiv nedärvning utan en hund har större eller mindre mottaglighet för defekten.
|
